Texten hämtad från Uppsala Universitet

Åskskydd för enfamiljs- och fritidshus

Den här beskrivningen gäller bostadshus, vars höjd inte är högre än 10 m och som är mindre än 20 m långa eller breda.

Sannolikheten att en villa skall träffas direkt av blixten är relativt liten. Direkta blixtnedslag sker dock varje år i byggnader. Skydd mot detta är endast möjligt genom att förutom åtgärderna i grundskydd även förse byggnaden med jordtag, helst i form av en ledning i marken runt byggnaden, en så kallad ringledare, samt med lämpligt placerade metallinor på tak och väggar fram till ringledaren, se (takledare) Exempel på en åskledarinstallation visas nedan (fig. 1). Det är även viktigt att större metalldelar i byggnaden kopplas samman med åskledaren, se fig. 2, för detaljer i utförandet hänvisas till gällande normer. Vi rekommenderar att självbyggare anlitar en kunnig konsult för slutbesiktning av åskskyddet så att eventuella felaktigheter kan rättas till.

Åskskyddet skall skydda byggnader, personer och material vid direkt blixtnedslag i byggnaden eller dess omedelbara närhet. Det skall också förhindra att inkommande ledningsburna blixtöverspänningar ger upphov till brand. Om man vill ha fullgott skydd åt elektronik eller känslig elektrisk utrustning erfordras i regel kompletterande åtgärder.

Hur skyddas huset mot blixtens verkningar
Åskskyddets uppgift är att fånga in blixturladdningen och avleda blixtströmmen från byggnaden ned till mark utan att skada uppstår.
För att åstadkomma ett effektivt skydd måste man sammankoppla åskskyddsanläggningen med husets installationer och större metallföremål. Åskskydddsanläggningen omfattar ett yttre och ett inre åskskydd. Det yttre skall fånga in blixten och avleda största möjliga del av blixtströmmen.
Det inre åskskyddet skall förhindra okontrollerade gnistor mellan metalldelar i huset eller mellan åskskyddsdetaljer utanpå och metall inuti huset. Här innefattas också skydd av el- och teleledningar.

Åskskyddsanläggningen omfattar följande delsystem:

Yttre åskskydd
A	Takledarsystemet med uppfångare fångar in blixturladdningen och tar upp den energi som utvecklas i inslagspunkten minskar kraftigt risken för antändning eller annan skada. Takledarsystemet skall vidare på effektivaste sätt fördela blixtströmmen till nedledarsystemet.
B	Nedledarsystemet leder ned blixtströmmen från takledarsystemet och fördelar strömmen till jordledarsystemet. Nedledarna får då inte bli så varma att de orsakar antändning eller sprängning.
C	Jordledarsystemet avleder blixtströmmen till jord. Jordledarsystemet skall vara så placerat att risken för uppkomst av skador på andra installationer i marken genom sidourladdningar eller korrosion blir så liten som möjligt.
Inre åskskydd
D	Anslutningsledarna förhindrar farliga gnistor mellan husets inre metalliska installationer och yttre åskledaren. Anslutningen sker direkt eller via överspänningsskydd.
E	Överspänningsskydd Ventilavledare begränsar överspänningar i elkraftinstallationen och gnistgap (gasurladdningsrör) begränsar överspänningar på svagströmsinstallationen.

Val av material
Den materiel som bör användas för åskskydd måste alltid anpassas bl. a till den byggnad där åskskyddet skall installeras. Kramlor t ex som används för fastsättning av linor på tak- och väggar väljs alltså olika för trä- och tegelfasader, för papp- och tegeltak etc. För självbyggaren kan närmare detaljer hittas i en katalog över åskledarmateriel som du kan ta del av hos din elinstallatör där du också kan köpa materielen. Diskutera med din elinstallatör — det finns en mängd olika komponenter på marknaden som kan användas alternativt.
Ovan jord kan som ledare för blixtströmmen användas varmförzinkat stål, aluminium, koppar eller eventuellt speciallegeringar av dessa metaller. Korrosions- och mekaniska risker gör att aluminium endast bör användas i form av tråd eller band.

Under jord kan galvaniserad stållina användas men galvaniserad ståltråd eller band har längre livslängd. Koppar i jord är mycket motståndskraftig mot korrosion men kan förorsaka angrepp på ledningar av annat material i marken, tex stål- eller blymantlade kablar och gas- eller vattenledningar. Koppar bör därför inte användas utan speciella skyddsåtgärder om risk för korrosion på ledningar föreligger. Detta innebär i praktiken att stål bör väljas i största möjliga utsträckning. En översikt över blixtledarmaterial framgår av tabell 1. Observera att plåttak med minst 15 mm höga ståndfalsar och med mindre än 1 m inbördes avstånd mellan falsarna kan ersätta särskilda takledare.
Alla ledare i en åskskyddsanläggning leder inte så stora strömmar som blixtledarna. I anslutningsledarna flyter en mindre ström för att utjämna spänningar och förhindra gnistor.
De kan därför dimensioneras klenare (se tabell 2).

Tabell 1: Minsta rekommenderade area för blixtledare för villor och fritidshus
Material	Minimiarea mm2		Anmärkning
	ovan jord	under jord
Rundstål (galvaniserat)	25	50	Minst 1 mm tjocklek
Stålband (galvaniserat)	25	50	Minst 1 mm tjocklek
Stållina (galvaniserat)	25	50
Aluminiumtråd	25	–*
Aluminiumband	25	–*	Minst 1 mm tjocklek
Koppartråd	16	16
Kopparband	16	16	Minst 1 mm tjocklek
Kopparlina	16	16
Sömsvetsade tak och väggar av rostfritt stål			Minst 0,3 mm tjocklek
Plåttak, oavsett material			Minst 0,5 mm tjocklek

*ej användbart

Tabell 2: Minsta rekommenderade area för anslutningsledare
Material	Minimiarea mm2		Anmärkning
	ovan jord	under jord
Stål	16	25
Aluminium	16	–*
Koppar	10	16	För anslutning av ventilavledare skall koppar med minst 16 mm2 area användas

*ej användbart

Övriga åskskyddsmateriel såsom skarvdon, fästdon, anslutningsdetaljer, överspänningsskydd osv bör ur mekanisk synpunkt vara rejält dimensionerade. En skarv på en lina måste ha samma hållfasthet som linan. Stora snömängder på tak eller påkänningen vid själva blixtnedslaget får inte orsaka skada på åskskyddsanläggningen. Lämplig materiel kan köpas genom elinstallatörerna som också oftast kan ge kompletterande praktiska råd.

Allmänna regler för utförandet
För såväl tak-, ned- som jordledare gäller att dessa bör placeras med så stor symmetri som möjligt. Härigenom minskas väsentligt de överspänningar som byggnaden utsätts för vid blixtnedslag.

Förläggning av takledare Blixten skall endast träffa åskledaren. Takledaren måste därför förläggas enligt följande huvudregler: 1 Ingen punkt på taket får befinna sig mer än 10 meter från takledaren. 2 Takledaren förläggs på takets högsta delar, såsom på nockar etc. 3 Alla metallföremål på yttertaket med större mått än 0,5 meter i någon riktning skall anslutas kortaste väg till takledarsystemet. 4 Uppskjutande föremål av oledande material och större än 0,5 m förses med uppfångare som ansluts till takledarsystemet. 5 Uppskjutande metallföremål, som har förbindelse med byggnadens inre, tex ventilationsrör, skall anslutas kortaste väg till takledarsystemet, även om den uppskjutande delen är kortare än 0,5 meter. Anslutning skal ske på takets yttersida. 6 Takfönster i plan med taket med metalldetaljer större än 1 m i dimension ansluts kortaste väg till takledarsystemet. Förläggning av nedledare Följande huvudregler bör iakttagas: 1 Ingen punkt på yttervägg bör ha mer än 10 meters avstånd till nedledare. 2 Nedledare förläggs som direkt fortsättning på takledare. Slingor och krökar bör undvikas. 3 Stora metallföremål på yttervägg, såsom balkonger, brandstegar ansluts kortast lämpliga väg till nedledare eller direkt till jordledare om detta är lämpligare. 4 Varje byggnad skall ha minst 2 nedledare. Förläggning av jordledare Markens förmåga att avleda blixtström är avhängig av översta markskiktets sammansättning och fuktighetshalt. Åkerjord är tex utmärkt ur åskskyddssynpunkt, medan berg ger stora problem. Följande riktlinjer kan tillämpas när man förlägger jordledare till åskskyddsanläggningen: 1 Normalt förläggs runt husgrunden på någon meters avstånd en ringledare. Den bör om möjligt förläggas på ett djup av minst 0,5 m 2 Om ringledaren placeras på eller i dåligt ledande mark (berg, sand osv) är det fördelaktigt om några extra blixtledare dras ut från byggnaden 10 – 30 m mot mark som bättre kan avleda blixtströmmen (åkerjord). Dessa blixtledare, de sk utlöparna, kan anslutas antingen direkt till nedledarna eller till lämplig punkt på ringlinan och kan avslutas med ett vertikalt jordspett, rör eller dyligt för att erhålla bättre kontakt med djupare jordlager. 3 Till jordledarsystemet ansluts alla till byggnaden inkommande metalliska ledningar för vatten, gas, avlopp, tele och el. Anslutningen sker direkt eller med hjälp av överspänningsskydd. Beträffande anslutning av el- och telesystem se anslutningar  Bilder till vänster: Exempel på tak- och nedledare förläggning vid olika takformer

Anslutningar
Anslutning av el-installation
I samband med blixtinslag till åskledaren föreligger alltid risk för antändande sidoöverslag mellan åskskyddet och husets inre installationer. Åskledare och elkraftsystem skall därför alltid sammankopplas i elcentralen med en sats ventilavledare. Dessa skyddar även för överspänningar som i samband med åskväder kommer utifrån nätet och är särskilt viktiga vid kraftig överspänning när matning sker genom luftledning. Ventilavledare får endast anslutas av behörig installatör.

Anslutning av telefonledningar
Telefonledningar som inkommer till åskskyddad byggnad skall alltid anslutas till åskskyddet för undvikande av okontrollerade gnistor. Anslutningen sker i regel med speciellt överspänningsskydd som tillhandahålls och monteras av teleleverantören. Telefonledningar skall införas i huset nära elkraftcentralen.

Anslutning av VVS-system
VVS-ledningar av metall såsom kall- och varmvattenledningar, avloppsrör, värmeledningar och ventilationsrör sammankopplas i byggnadens nedersta plan och ansluts till ringledaren. Hör alltid efter med vattenverket om åskskyddsjordledare får anslutas till inkommande vattenledningar. Expansionskärl, värmeisolerat med brandfarligt material och fasthållen med metallnät, överkopplas med blixtledare.

Anslutning till andra metallföremål
För att inte stor spänningsskillnad skall kunna uppstå mellan åskskyddet och större metallföremål nära åskledaren skall även takrännor, stuprör, stegar, TV-master etc av metall anslutas till åskskyddet.

Övriga svagströmsinstallationer
Ev anslutning bör bedömas av fackman i samband med slutbesiktning av anläggningen.

Exempel
Nedanstående är endast exempel på åskledarmateriel. Antalet kramlor som erfordras för infästning av åskskyddslinor på tak och väggar varierar med ledarens styvhet. Normalt används 1 kramla per 1 till 1,5 meter ledare. Överspänningsskydd för elmatningen till din villa (ventilavledare) samt överspänningsskydd för den inkommande telefonledningen är nödvändiga för att en åskledaren skall kunna fungera som avsett vid blixtnedslag i byggnaden eller i dess direkta närhet.

Fig. 1 Exempel på utvändiga åskskyddsåtgärder för villa. För att åskledaren skall bli komplett fordras även invändiga skyddsåtgärder såsom överspänningsskydd på el och tele (ventilavledare och gasurladdningsrör). Såväl ventilavledarna för elinstallationen som gas-urladdningrören för telefonen placeras lämpligen vid elcentralen. Markerade rektanglar på ringlinan är mätbrunnar där ledningarna kan kopplas isär för mätning.

För installation av ventilavledare rekommenderas att dessa placeras i en tät plåtkapsling med s k normskena. I fig. 1 visas exempel på yttre åskskyddsanläggning för en villa. För överspänningsskydd för telefonen rekommenderas att Telia anlitas för att installera skyddet för telefonledningen. Observera dock att den behörige installatör som installerar ventilavledare på elinstallationen bör kontaktas av Telia-montören för att överenskomma om lämplig monteringplats för teleskydden. Telia tillämpar fast pris för insättning av gasurladdningsrör, för närvarande (mars 1999) 1995 kronor. Skulle det vara nödvändigt att flytta teleledningen tillkommer denna kostnad.

Fig. 2. Exempel på anslutning av större metallföremål till åskledare. I varje nedledare bör anordnas mätkopplingar (anordning så att ledningen kan kopplas isär).

 

Exempel på lämplig materiel för åskskydd

Exempel på materiel för grundskydd
Ventilavledare 3 st	T ex VM 280 best.nr. E52 712 30
Kapsling till ovanstående (plåt)	T ex E 2527700
Jordspett komplett 3 st	E 06 322 35, 1 st E 06 322 03 (för normal mark)
Tillbehör för neddrivning av kopparlina (16-70 mm2) i mark
Slagbult	E 06 322 15
Härdad stålspets	E 06 322 07
Jordlina 25 mm2 koppar	E 06 222 25 (erforderlig längd)
Exempel på materiel för taklina, nedledarlina etc.
Taklina, nedledarlina, lina i mark	Ovan mark E 06 222 25 koppar 25 mm2
Tillbehör för neddrivning av kopparlina (16-70 mm2) i mark
Slagbult	E 06 322 15
Härdad stålspets	E 06 322 07
Jordlina 25 mm2 (koppar)	E 06 222 25 (erforderlig längd)
Kramlor (se katalog hos elinstallatören)	E 06 802 00, E 06 803 70-72, E 06 802 52
Kramlor väljes efter tak- och väggmater	E 06 802 04-06, E 06 802 12-31
PUS-skena	E 06 806 03
Undersökningskopplingar	E 06 510 12 2 st
Rörklämma 24-114 mm2	E 06 804 05 (för anslutning av TV-antenn mm)